Ännu en gång..
Ja nu är jag här igen för att endast säga hur JÄVLA lycklig jag är..
Det är helt sjukt, kanske därför bloggandet inte blivit allt, när man mår sämre har man allitd större behov av att skriva av sig..
Men asså, hur underbart är egentligen inte livet? Alla dessa år som gått till spillo av negativa tankar och handlingar, GONE..
Jag har mina vänner som verkligen är guld värda, jag har fått tillbaka ett socialt liv, , man träffar nya människor, min familj som är underbarast, vädret.. solen ALLT.. fan va jag älskar att vakna på "mornarna" just nu, det är så fantastiskt.. Jag förstår inte hur det verkligen kan vända så fort från att gå från en berg och dalbana upp till ljusa skyn.. Men det är UNDERBART, åååh ..
BAH SÅ NI VET LIKSOM, här har vi ett happy face;)
De senaste veckorna har vart helt katastrofalt roliga, spännande, lekfulla, party, chill, asså ja alldeles alldels underbara!
Bergochdalbanan..
Så trött på detta upp och ner, jag mår bra det gör jag.. Men så kommer svackorna som i går när man inte kan styra..
Men men, jag är stark, I ÄM!
Nu har mina älsklingar äntligen kommit hit, Kia och bajsen, saknar att ha dem i min närhet som satan..
Så i morgno blir det grillning och bara vara ska bli så härligt!! Solen skinner och man får vara med dem man älskar mest.. Kan inte bli så mycket bättre, ska tjöta med mig Kimo med!!
Ja denna månaden vart det 0 kr i lön, jävla vikarie stop. men i maj blir det andra puckar:D hoppas jag..
Snar är sommaren här, arbetslös så vart ska man spendera den i år tro:D?
Jag längtar efter något, men jag kan inte rikigt sätta fingret på vad det är, och det är frustrerande vill jag lova!!
När tårarna faller..
Känslan av att inte känna sig tillräcklig, känslan av att man inte duger. .
Känslan av ensam het i ett rum fyllt med folk, känslan av att inte känna sig älskad..
Det är då tårarna rinner..
Denna ständiga oro som kommer krypande på kvällarna, man vet inte vart man ska ta vägen.
Jag hade lärt mig att blockera och hantera ångesten och paniken, men varför är det inte lika lätt längre?
Måste jag nu börja om från ruta ett igen? Eller kommer jag kunna få tillbaka min styrka för att orka ta mig igenom livet igen? Denna sjukdom, ingenting man önskar någon, inte ens sin värsta fiende..
Jag vill inte känna så här, jag vill inte vara psykiskt sjuk, jag vet att jag blivit friskare än vad jag var innan, men jag kommer alltid ha med detta i bagaget och jag kommer aldrig bli helt frisk.. Därför jag måste lära mig leva med det.. Jag gjorde det, men ändå finns dem öma punkterna man kan trycka på..
Jag har under helgen haft en helt underbar helg, helt plötsligt vänder det och nu är det skit, det är som att jag inte kan till låta mig själv att ha rooligt, att jag iinte är värd att vara lycklig. .
Jag känner igen detta, men jag vill inte inse.. Allt kommer att ordna sig, jag måste baara hitta styrkan inom mig igen, och det är itne lätt när man känner sig ensam, även fast man vet att man har många som bryr sig så kan man inte styra känslan. . Känslan av tomhet..
Sunshine
Härliga väder, hur underbart som helst.. Nu blir det snart ut med lite folk och sätta oss nånstans och bara njuuta..
Men hur härligt hade det inte vart att vara nykär samtidigt som det är så här och känslorna som spritter i kroppen, ha någon att luta sig mot, någon att hålla handen, och pussa på i skymningen. hade varit pricken över i:et..
Fast jag har dock kommit på att jag ska inte slänga bort massa tid på nå´gon idiot mer som beter sig som en fitta..
Så det lär ett tag innan känslorna börjar bubbla för någon speciell igen.. Men lär bli underbart när det väl händer..
Jag är så överlycklig att jag har mina vänner även fast jag inte hör av mig så ofta längre så är det fortfarande ni:)
Ne nu blir det ut i kvälls solen :D
Trött..
Inge att skriva , förutom jag har fått mig en egen liten äldelsten nu, kommer bli så snygg när jag rustat upp den.. eller a så snygg den kan bli vill jag lova;)
Åh, sen vad heter det, HUVUDVÄRK och sömnlös, ingen bra kombination!
..
Hate
Fuck
Dead!
KIMO THE GÄSTBLOGGARE!
Jag har icke något att skriva SÅ DE SÅ!
Men jag kände för att vara med på Elins blogg...ja menar...fler folk kanske läser den då :P hihi! Liksom jag vet ju att folk saknar min blogg men ni får helt enkelt leva med detta inlägget :D
p.s. Ignorera min sneda läpp :P MOHAHA!
Yeay party...
Förstår dock inte varför ?
Den sibiriska näktergalen, något att tänka på!!
Den sibiriska näktergalen flög högt upp mot solen, men flög för högt och kom till ett kallt luftlager och frös till is och föll ner tillbaka mot marken.
Då kom en sibirisk ko som lyfte på svansen och lade en varm mjuk koskit på fågeln som var stelfrusen.
Fågeln vaknade till liv av värmen och reste sig upp och börja kvittra igen.
Då kom en katt som lyfte på koskiten, tog upp fågeln och åt upp den.
Vad kan vi då lära oss av detta??
Siktar man för högt blir fallet långt och hårt..
Det är inte alltid den som kastar skit på dig som vill dig illa eller är din fiende.
Det går att resa sig igen och försöka om på nytt.
OCH det är inte alltid så att den som lyfter dig ur skiten är din vän.
Max vikt.
Är det verkligen sant att man bara efter några månader av undran bara kan släppa och gå vidare, som att en sten lossnat från ens axlar och allt känns så befriande?
Eller är det så att man har bearbetat under tiden och sen verkligen insett vad som har gått snett och vad som är värt att ödsla tid på och inte?
Mitt humör just nu är så upp och ner, ena sekunden svävar jag bland molnen och allt är fantastiskt men helt plötsligt kan jag dras ner tillbaka och allt känns inte alls lika bra längre..
Jag vet dock inte varför jag dras ner, för det jag känner, i dem sekundrarna jag är i skiten, bryr mig inte om alls egentligen . Finns det dock så mycket som fortfarande ligger och skaver under ytans som bara väntar på tillfällen att komma fram igen och göra en osäker? Fast man tror att det ligger i det förflutna..
Men allt som vi har gått egenom en gång och kämpat oss ur varför ska det då behöva göra sig påmind då och då.
Okej jag kan tänka tillbaka på ett bra sätt när jag själv känner det och egentligen tänka efter hur stark jag har blivit efter allting som hänt, och att ordspråket, "det som inte dödar det härdar" verkligen stämmer.
Men då när det gör sig på mind utan att man vill det och man helt plötsligt är på botten igen som den osäkra kanin ungen som varken vet ut eller in?
Men som sagt alla har vi bagage som vi bär på.. Men hur gör vi då när bagaget väger över 20 kilo och vi längre inte får flyga med?
On my way home..
Sitter man på tåget hem från borås, vart där och chillat i värmen, hur mys som helst..
Verkligen härligt att bara få åka bort lite, även fast det är för en kort sekund, men ändå lite omväxling.
Bort från trollhättan och känna sig lite anonym för en stund..
Så jävla härligt väder, underbart skönt, sitta och snacka all möjlig skit med trevligt sällskap:)
Efter alla odds..
Ja, men efter alla val och bestlutångest av vad vi skulle hitta på idag, blev det tillslut att vi nästan sket i alltihop för att det blev för mycket. Men det slutade med att vi åkte och grillade med Mimmi, Jimmy och Daniel det blev en riktig lyckad kväll och nu är jag precis hem kommen efter att jag och ´Kimo ätit nattmat, potatisgratäng prinskorv och köttbullar;)
Varför är det alltid så att antingen händer det ingenting, eller så händer allt samtidigt och tillslut blir det att man skiter i det mesta för att det blir för många alternativ att välja mellan:P?
Ja har ivart fall haft en väldans trevlig kväll.. Det kommer en så kallad video blogg senare efter i kväll;) HAHA.
Så sant som det är sagt..
Jag har alltid haft svårt att lita på folk, och det har blivit mer och mer det senaste och först nu har jag insett att jag inte kan det av en anledning.
Man kan tro att man vet vem personen är tills den hugger en i ryggen när man minst anar det men låter man inte någon komma än in på livet till botten så behöver man inte vara orolig för att det ska hända.
Det finns få som jag verkligen litar på och dem gör mig till mig, det är skillnad på att lita på och lita på!
Det har liksom inte hänt något nu jag fick bara som Kimo kallar det, "en uppenbarelse" ;)
Men som sagt det mesta är HÅRDA ORD OCH TOMMA LÖFTEN, så whatch your back!
Äntligen!
Åh äntligen fått tummen ur röven och börjat packa upp lådorna, rummet såg ut som en tornardo varit och rivit runt, förstår inte jag klarat av att leva så i en månad..
Nu kan man verkligen röra sig och man känner lugnet i kroppen. av att allt är i ordning känns verkligen som ett steg på vägen, det är sjukt! Alla papper är i sin ordning och allt är bara Yeay.
Nu är det inlämningspapper till arbetsförmedlingen som ska in i morgon så man får lite cash i slutet av månaden i vart fall.. sen är det söka jobb och skola.. Sen är allt på topp igen bara man kkommer en liten bit på vägen till att börja med!
I morgon blir det jobb tyvärr från och med klockan ett eftersom att dem ska ha påsklunch på dagiset och ville inte ha städat fören efter så var den dagen borta..
Oslofjorden..
Tänkte varför inte bara pigga upp lite med en bild från när jag var ute i dröbak och försökte få igång mitt fotografi intresse igen, blev inget lyckat men går ju alltid att försöka:)
