ElinLindéen

Känslan av att inte känna sig tillräcklig, känslan av att man inte duger. .
Känslan av ensam het i ett rum fyllt med folk, känslan av att inte känna sig älskad..
Det är då tårarna rinner..

Denna ständiga oro som kommer krypande på kvällarna, man vet inte vart man ska ta vägen.
Jag hade lärt mig att blockera och hantera ångesten och paniken, men varför är det inte lika lätt längre?

Måste jag nu börja om från ruta ett igen? Eller kommer jag kunna få tillbaka min styrka för att orka ta mig igenom livet igen? Denna sjukdom, ingenting man önskar någon, inte ens sin värsta fiende..

Jag vill inte känna så här, jag vill inte vara psykiskt sjuk, jag vet att jag blivit friskare än vad jag var innan, men jag kommer alltid ha med detta i bagaget och jag kommer aldrig bli helt frisk.. Därför jag måste lära mig leva med det.. Jag gjorde det, men ändå finns dem öma punkterna man kan trycka på..

Jag har under helgen haft en helt underbar helg, helt plötsligt vänder det och nu är det skit, det är som att jag inte kan till låta mig själv att ha rooligt, att jag iinte är värd att vara lycklig. .

Jag känner igen detta, men jag vill inte inse.. Allt kommer att ordna sig, jag måste baara hitta styrkan inom mig igen, och det är itne lätt när man känner sig ensam, även fast man vet att man har många som bryr sig så kan man inte styra känslan. . Känslan av tomhet..